Ibland när jag har tråkigt så sminkar jag mig. Tror att många tjejer gör så. Eller? Eftersom att jag köpt så fina läppstift var jag ju ända tvungen att testa dem. Tycker jag ser helt okej ut med denna sminkning. Mah new style maybe?

Det var en gång en flicka som hette Linda. Eller ska man kalla henne tjej? Ehm... Hur som helst så skulle hon nu skriva ett blogginlägg! Så här börjar det! Är ni beredda???



(Har inget kul att skriva egentligen, är bara lite uttråkad.)


Idag har jag haft ett svårt prov i filosofi, det hade endast 6 frågor men såklart skulle man utveckla sina svar till flera sidor. Lär bli intressant att se vad betyget blir!

Efter skolan var jag och handlade mat. Saker som jag inte tyckte om eller inte trodde att jag tyckte om för ett år sen. Mjukost, avokado, champinjoner, keso, kolsyrat vatten and so on. Har nog förresten utvecklat ett ohälsosamt beroende för Fjällbrynts salamiost. Tack vare Natalie eftersom att hon var den som fick mig att smaka det. Jag köpte fyra olika läppstift också. Känner för att bli lite mer kärring.

Sen köpte jag lite nya nagellack. Har nog köpt sju olika färger på en månad. Försöker göra nåt kreativt med mina naglar men det slutar mest med att jag tycker det blev fult och kladdigt.

...Och det är väl ungefär så intressant som min dag har varit.


Egentligen hade jag önskat att jag kunde skriva lite mer privat på denna blogg, inte bara sån här skit. Det kan ju vara bra att få ur sig saker och ting. Men ni får nöja er med sånt här ytligt ett tag till :)

Sista tiden har jag känt mig lite... konstig, skulle man väl kunna uttrycka det. Det har nästan känts som att mitt liv varit en dålig tv-såpa. Om det nu hade varit en serie, och jag suttit och tittat på den på tv, hade jag säkerligen stört mig riktigt ordentligt på huvudrollsinnehavaren (mig). Vet inte riktigt om ni förstår hur jag menar nu, men om man hade kunnat se sitt liv ur ett annat perspektiv hade det varit mycket enklare att ta vissa beslut.
Just nu finns det så många beslut i mitt liv som jag måste ta. Ärligt talat vet jag inte hur jag ska göra. Brukar alltid göra så att jag inte tar några beslut alls om det blir för många på en gång. Om jag tänker en månad eller två fram i tiden så har jag inte den minsta aning om hur den ser ut. Känns inte ens som att jag kommer leva så långt... Konstig känsla!
Okej, det finns väl ingen som vet hur livet ser ut om två månader, men de flesta vet väl på ett ungefär hur det kommer se ut. Så har det varit för mig innan i alla fall. Men nu... Ingen aning!

Innan hon öppnade ögonen kände hon den hemska lukten. Det var som att det var den som fått henne att vakna. Hon låg på en madrass i ett rum utan fönster. Längst bort till vänster fanns en dörr. Från den lilla springan under dörren sipprade det in ljus. Det fanns någon där utanför.

Hon såg sig om i det dunkla rummet. Golvet i trä var smutsigt, likaså väggarna. Där fanns ett skrivbord som såg stort och ålderdomligt ut. Ovanför skrivbordet hängde en tavla som hon inte riktigt kunde urskilja. Hon spände ögonen för att se bättre. Tavlan föreställde en familj. Två föräldrar och två barn. En flicka och en pojke. De såg lyckliga ut och hon mådde dåligt när hon tänkte på hur mycket den inte passade in här, i detta rum.

Hon visste inte var hon var eller hur hon hamnat här. Hon mindes inte någonting alls om sig själv. Det enda hon med säkerhet visste nu var att hon var i fara. Rädslan spred sig inom henne när steg närmade sig dörren. Hon hörde en röst men förstod inte vad den sa.

Stegen fortsatte. De försvann bort från dörren tills hon inte längre kunde höra dem. Hjärtat slog snabbt och hon satt fastfrusen ett tag innan hon andades ut. Hon visste att hon skulle dö, det var bara en fråga om när.

Stanken som fått henne att vakna verkade hela tiden intensifieras. Det luktade ruttet. Det luktade död.

DAM DAM DAMMMM... cliffhanger.