wake me up when september ends
Jag har verkligen ingenting att skriva, ingenting att prata om, ingenting att säga. Min hjärna är bara helt tom. Känns som att jag inte ens tänker längre. Bara sitter och stirrar ut i tomma intet. Kan det verkligen vara så? Om någon frågar "vad tänker du på" är mitt svar "ingenting, ingenting alls". Är det normalt? Är det ens möjligt?
Det finns vissa personer som jag kan snacka med hur lätt som helst. Sen finns det andra som jag knappt vet vad jag ska säga till. Det kvittar om jag känner dom bra eller inte, det har inte med det att göra. Jag vet inte varför, men på nått konstigt vänster så är det så.
Känns som att min hjärna blivit trögare på senaste tiden. Min kropp tröttare. Jag är så jävla seeeeg hela tiden. Vill inte göra nått med mitt liv heller. It's a dead end =)