Stressig dag blev det igår.

stressa till jobbet
stressa på jobbet
stressa hem från jobbet
stressa till stan för att hinna dit innan bion började

Meeen ohh så bra Deathly Hallows part 1 är!!!

I feel it in my fingers
I feel it in my toes
Snow is all around me
And so the feeling grows

It's blowing in the wind
It's everywhere I go, oh yes it is
So if you really love me
Come on and stop the show, woh

You know I hate you, I always will
My minds made up by the way that I feel

There's no beginning, there'll be no end
Cause on my hate, you can depend.




Okej, jag hatar inte snö, jag tycker det är rätt mysigt faktiskt. Sålänge man håller sig inomhus.

Självklart var där många som trodde att någon kastat en förbannelse över laget...

läs mer här http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/203137.stm

Detta inlägg fanns gömt i mina utkast. Jag skrev det för kanske ett år sedan, då jag var mer inne i Heroes. Tyvärr så flippade ju hela den serien ur och nu har dom tydligen lagt ner den. Men jag publicerar inlägget ändå för han är ju rätt lika ändå, eller hur?

---

Kolla här:

Är han inte sjukt lik den kände seriemördaren Sylar från Heroes?

 

 

Idag har jag tyckt synd om mig själv som måste jobba i sånt här väder. När jag kom hem var mina strumpor dyngblöta. Men orka gå och köpa ett par dyra vinterskor lixZom -_-; 

Jag är rädd för hur det kommer bli de dagar då det är riktig snöstorm, och inte som idag, messnö.

Bild på snön igår. Lite halvt redigerad

Som jag tidigare skrev så har böckerna jag läst den senaste tiden handlat lite om bevakningssamhället vi håller på att bli (eller faktiskt redan är).

En väldigt bra och populär bok är Hungerspelen av Suzanne Collins. Det är en framtidsroman som handlar om Katniss Everdeen. Nordamerika är indelat i 12 distrikt och en Huvudstad. De tolv olika distrikten tjänar Huvudstaden som lever i överflöd medans vissa av distrikten svälter.

Kattniss bor i det fattiga distrikt 12 med sin mamma och lillasyster Prim. Varje år hålls något som kallas hungerspelen, årets största TV-händelse.

En flicka och en pojke mellan 12 och 18 år väljs ut från varje distrikt för att föras till Huvudstaden. Där blir de stylade, intervjuade, tränade och sedan inkastade på en arena för att slåss för sina liv mot varandra. Den sista som överlever vinner.

Detta året blir Prims namn draget och Katniss tar hennes plats i stället. Och så börjar denna spännande bok om liv, död, kärlek och kanske framförallt, samhällskritik. Boken har hyllats av ingen mindre än Stephen King.



Boken är den första i en trilogi. Tvåan heter Fatta eld och den tredje heter Revolt. Jag gillade alla väldigt mycket. Det var svårt att slita sig från dem, så tyvärr läste jag ut dem för fort!

 

fult svenskt omslag

Jag pratar också med mig själv...

Igår natt:

Jag: "vad är det för idiotisk fågel som sitter och sjunger klockan halv tre på natten? Ärligt talat, den borde söka hjälp!"
Jag: "eller så borde jag göra det"

Jag tror att jag lider utav lätt paranoia alltså. Jag känner mig övertygad om att jag är förföljd och bevakad. Jag tror att någon har hackat min dator och mobil. Jag tror att där finns en kamera i brandvarnaren och ventilerna.  När jag jobbar tror jag alltid att jag har en gömd kamera riktad mot mig (vilket får mig att alltid göra mitt bästa, haha). Men kan man alltså bli annat än paranoid när man läser nyheterna?

Skola spionerar på elever genom webcam
Dina surfvanor sparas i ett halvår
Allt du gör ska spåras
Microsoft tjuvlyssnar på dig genom kinect

Tillslut har vi ju ingen personlig intergritet kvar. Och kanske är det bara bra att vara lite paranoid. För om den dagen kommer då Big Brother blir verklighet och inte bara TV, då vet jag exakt hur jag ska beté mig. 


När jag tänker efter så har dom flesta böckerna jag läst på sistone på ett eller annat sätt handlat om framtidens bevakningssamhälle. Är det något mitt undermedvetna velat säga mig?

Du vet säkert hur det är med bloggandet, och många andra saker, ibland kommer man in i perioder då man är väldigt inne i det och sen svalnar intresset för att kanske komma tillbaka lite senare. Jag känner mig mer blogginspirerad nu och det blir kanske så att jag skriver mer ofta nu. Vi får väl se hur det blir.

För tillfället sitter jag och lyssnar på Jay Smith - Like a prayer. Det är min granne som spelar. Tror h*n (jag tror att det är hon ovanför, men det kan ju faktiskt vara 45+ mannen bredvid också) snöat in sig på den låten men jag börjar tröttna lite nu. 

Igår var det lördag och det var en ganska tråkig lördag om jag får säga det. Vad gjorde jag egentligen? Gick i affärer och letade efter en vinterjacka. Lagade mat till familjen. Fotade lite roliga bilder med Amanda och Louise. Kollade på en massa avsnitt av Desperate Housewives med Louise. Snart är säsong 1 färgidkollad i alla fall. Det är ju runt fyra år sedan jag såg det på TV så jag har glömt rätt mycket. Det känns nästan som att man kollar på helt nya avsnitt =)

OHHH nu lyssnar grannen på Don't Stop Believin' istället. Tummen upp till h*n.

Avslutar med en gif bild jag gjorde igår (roligare tidsfördriv på en lördag finns väl inte?)