Sitter och halvkollar på Star Wars: Episod II, klonerna anfaller... Jag hänger inte riktigt med därför att jag missade slutet på episod I igår för jag somnade.. konstigt att man kan somna tidigt när det inte är skola dagen efter.
   Har alltid velat se alla star wars filmerna, det har bara inte blivit av. Får väl ta o hyra dom någon gång i framtiden. Det är ju sånt man måste se, som alla andra redan sett. Typ som Kalle Anka på julafton. Har man inte sett det så har man bott under en sten. Eller legat i koma sedan det började visas.


För nån vecka sedan såg jag på EKG, där hade de med en kille som hade hickat konstant i typ 18 år. För länge, länge, sedan såg jag ett avsnitt av Ripleys, believe it or not där de hade med en annan man som också hade hickat i flera år. Ända sedan den dagen har jag tänkt på detta varje gång jag fick hicka, "tänk om jag aldrig slutar hicka". Fast det har jag ju gjort, slutat hicka alltså.
Idag har jag dock hickat otroligt mycket. Det har slutat men sedan har det börjat igen. Det är väldigt jobbigt och lite skrämmande. Vilken plåga man måste vara för folk i ens närhet om man hickar hela tiden.
Men i alla fall, när jag väl slutar hicka vill jaga hicka igen, men ändå inte. Det är en konstig känsla.     

Hmm, ja. Det finns väl inte mycket mer att säga om hicka ... och något annat har jag inte att skriva om, som ni kanske förstår är mitt liv väldigt händelserikt ;).


   GOD JUL