Igår fick jag veta att min moster Maibritts hund, Smulan, dött. Hon var inte alls gammal, lilla Smulan. Inte ens tre år än. Det är väldigt sorgligt, speciellt för Maibritt så klart. Jag vet hur mycket hon älskade sin hund. Och jag vet att Smulan älskade sin matte jätte mycket.

Jag har egentligen aldrig brytt mig om djur så som många andra i min omgivning verkat göra. Anledningen till det har säkert varit att jag inte kunnat spendera allt för mycket tid med något (päls)djur, eftersom att jag ju varit allergisk. Så jag har aldrig precis haft någon större kontakt med djur. Men de senaste två åren har min allergi blivit mycket bättre (ingen aning om varför faktiskt). Jag har börjat gilla djur mer och mer, och nu har vi själv en liten valp. Och jag skulle bli störtledsen om hon försvann.