Här  i Tråkby hör man inte ofta polis- och brandbilssirener. När det dock sker, så blir jag nästan stel i hela kroppen - jag blir rädd. Är det här i närheten det har hänt något? tänker jag. Brinner det hos grannen eller? Har en bomb placerats på ICA's parkering? Är det på mammas jobb det hänt något? MÅR MIN FAMILJ BRA?? och så måste jag ringa dom och höra ifall alla lever. 

Men i en storstad är sirener bara ett bakgrundsljud. Det är något som finns där, natt och dag. Det är något som du skulle sakna ifall du blev döv. Det är som en vaggvisa. När du hör polisens sirener tjuta vet du att du kan somna gott. Och hur vet jag nu detta om jag bor i Tråkby där det nästintill aldrig sker något? För jag brukade bo i storstan och jag brukade ha det så. Men det var så många år sedan nu att jag knappt kommer ihåg det. Det är bara då jag besöker den stora staden som jag påminns. Minst en gång i timmen - för det är så ofta man hör brandbilar och ambulanser och poliser och gud vet vad.